Ibland får man SÅÅÅÅ mycket mer än vad man ber om.
Jag upplevde en sak idag som gjorde mig väldigt fundersam...
Får inte jag ha ett Intimt liv med min Kvinna för att jag har barn?
I denna värld av olika nykonstellationer av familjer så måste ju det finnas ett ljus i denna okristna tunnel av synd.........
Japp det finns det!
Helt enkelt.
Barnfria helger!!!!!!!!!
Nu kanske jag kan framstå som en USEL och TOTALEGOISTISK förälder.
Men nej det är jag inte, inte enligt mig. Jag har den fördelen att jag kan vara med och hos mina barn,TILLSAMMANS med min kärlek den mesta tiden.
OCH ändå få möjligheten att få ha en liten del "vuxentid" varannan helg.
Skall vi skämmas och stämplas som andra klassens föräldrar...?
Jag tycker inte det!
Det finns saker som våra barn INTE skall behöva klampa in i då de är hos den andra föräldern.
När vi tror att de är där.
Vi försöker begränsa detta.
"Du kan väl ringa innan du kommer, så att vi vet."
Detta har fungerat jättebra så här långt.
Idag kom jag och min sambo hem efter att ha handlat och fann en lapp från vår son på vår provisoriska bädd i vardagsrummet som löd "barnfri helg?".
Han skulle INTE komma till oss på flera dagar...
Då insåg jag att det var dags för en uppdatering.
Greppade telefonen och samtalade med honom om vikten av att faktiskt ringa först.
Bara en timme innan hade det hänt saker som han INTE skulle vilja ha sett...
Jag talade givetvis inte om detta för honom, men...
Något smått generad tillstod han att "Jo, det är nog bra"...
Döm av min förvåning då modern senare ringde och beklagade sig över att vår son skulle behöva "ringa innan han kom hem till sig själv".
Kan bara säga det igen. När han är den andra förälderns ansvar, vore jag glad om jag åtminstone fick en påringning först!!!
Min kära sambo har fått emottagit både inlägg i bloggen, http://annaevelinakarlsson69.blogspot.com/
och smått elaka mail från mitt x angående detta oerhörda tilltag...
Själv kan jag bara tycka och anse att: Den dagen jag slutar att vara människa! Behöver inte denna diskussion uppstå igen.
Mina barn vet.
Varför fattar inte ett EX?
Eller som en beryktad granne sa: Vad vet jag om heminredning!
Kommentera GÄRNA!!!
Hum... känner igen det där.... Gubben hade tre pojkar då vi träffades och dem använde exet som blåslampa emot oss - ända tills de vägrade åka tillbaka till henne efter en månad... (Undra varför?)
SvaraRaderaSa jag förresten att HON blev jättesur när hon inte längre hade tillgång till Gubbens hus 24/7???
Gott att höra att det finns sunda människor med friska tankar där ute. Stå på er!
Kramar <3<3<3
Håller med Pennelina jag. Fast det vet ni ju redan! När man inte har ansvar för sina barn så kan det ju faktist hända att man planerar in andra saker i livet. Som ex fest med alkohol. Är man då inte en bättre förälder om man väljer en sån aktivitet när man vet att den "andra" har ansvaret och att barnen har det bra??... Så tycker jag... Fastän jag inte ens dricker alkohol och är nykter för jämnan. Det finns helt enkelt tillfällen i livet som lämpar sig bäst då barnen är på annat håll. Inget konstigt alls med det. Kram Monica
SvaraRaderaHej Kenneth. Eftersom du efterfrågar kommentarer så. Rent generellt tycker jag inte att ett barn ska behöva påannonsera att det kommer hem. Men, som det är nu för många barn, med två hem, finns det all anledning att kommunicera. När barnet/barnen är hos den andre föräldern, vill man såklart veta om det/de tänker dyka upp hemma hos en. Jag tänker inte främst på att barnen kan komma hem i en "olämplig" situation. Kärlek går alltid att förklara, även om det kan vara generande för alla inblandade. Jag tänker främst på, att det är viktigt att veta vart barnet är, vem det träffar, när det kommer tillbaka, hur barnet har det. Det kan ju hända att man som "icke ansvarig för tillfället" förälder reser bort, har annat för sig, eller vad som helst. Nu har jag inte alla detaljer just i det här avseendet, och det behöver jag inte heller ha. För mig handlar det om att ta totalt ansvar för barnen! Och att kommunicera!//Gudmor Carina
SvaraRaderaJa, kommentarer efterfrågades som sagt, och jag är ju i högsta grad ofrivillig huvudperson här. Jag redigerades ju dessutom bort i evelinas blogg, så jag tar det här istället.
SvaraRaderaTänk vilken uppmärksamhet min person plötsligen tilldrog sig. Magstarkt att jag hängs ut, faktiskt. Det finns naturligtvis fler sidor av det här. Det viktigaste av allt är ändå att förklara att barnet ifråga kom till Torvalla, en helt vanligt tisdag;), med bil (jag körde) för att gå in, hämta sitt busskort och sedan åka igen. Utan att ringa först!!! Ve och fasa! SÅ ser detaljerna ut. Jag känner, trots min definitiva ovilja att tvätta den här byken offentligt, att det primära i hela kråksången är att det barn som ni säger är så tillfreds med den här lösningen faktiskt inte alls är det. Och det var PRECIS därför jag reagerade, inget annat. När jag reagerar på vad ni gör och inte gör handlar det ALLTID om vad BARNEN känner. Alltid. Så kommer det också alltid att fortsätta vara. Offentligt, det kommer jag mest troligt inte skriva mer. Men om någon är intresserad av min version är ni så hjärtligt välkomna att höra av er. Vem vet, jag kanske kan räta ut några felvinklade/feltolkade/felåtergivna frågetecken rent av!
Till Therese:
SvaraRaderaKommentarer välkommnas alltid, så länge de håller en normal ton. Nu var det ju också så att du inte alls redigerades bort ur Evelinas blogg, utan ämnet i sig började bli av sekundär betydelse och tonen i kommentarerna började bli rent av otrevlig! Vidare kan jag bara konstatera att du missat att egennamn stavas med stor begynnelsebokstav. Såvida det inte är tänkt att försöka förminska denna person?! Men det är säkert bara en miss...
Till alla:
Detta inlägg kommer att ligga kvar. Däremot så kommer det inte publiceras fler kommentarer då jag som blogg-innehavare känner att ämnet är uttömt. Har någon ändå vidare kommentarer så kan dessa skickas till min mail.
Kenneth