Kan inte annat än att inse att hon är på väg att bli en egen vuxen kvinna, äntligen...
Måste jag släppa nu?!
Från min dotters blogg:
""När du blir liten ska jag ta hand om dig"
Har funderat på en sak som jag sa till min mamma när jag var liten. "När du blir liten ska jag ta hand om dig!".
Vilket alltså måste betyda att jag trodde man blev mindre när man var gammal och äldre om man var liten.
Om det skulle vara så skulle ingen dö av ålder, och man skulle få återuppleva samma liv igen, men kunna göra saker man inte gjorde senast man var så gammal.
Det finns mycket jag ångrar i mitt liv, det finns mycket jag önskar jag kunde göra ogjort, men tyvärr går inte det, jag kommer växa upp, bli gammal och dö, jag kommer inte bli mindre och kunna göra om mitt liv.
Än idag lever jag med val som jag gjort för mycket länge sedan. Än idag kan jag se tillbaka och önska att jag gjort annorlunda, att jag tagit en annan väg i livet. Än idag lever jag med vetskapen om att jag inte har vänner kvar i livet som jag önskat, men jag vet också att det är bådas fel att det blev som det blev, för man kan inte lägga skulden på bara en. Jag menar, för att förlora kontakten på ett eller annat vis måste ju båda ha gjort fel. Kanske inte i precis alla lägen, men i dom flesta.
Jag kan faktiskt stå för dom felen jag gjort, jag är inte stolt över dom, men jag kan ärligt bekänna dom.
Jag känner varenda dag en saknad, ett stort svart hål i mitt hjärta, det svarta hålet är av alla dom som lämnat mig, eller som jag lämnat. Men jag lever också varje dag med ett hopp, ett hopp om att det kanske kommer tillbaka.
Jag kanske kommer bli besviken, men jag har ändå ett hopp. Jag känner inte att allt är utom hopp.
Jag har idag en underbar familj, hemma hos pappa funkar det hur bra som helst och jag trivs verkligen med Pappa, Evelina och barnen. Det enda jag saknar är en hund. Jag har vänner i närheten av mig, en som bor bara på andra sidan gatan. Det är så skönt att ha vännerna nära.
Hemma hos mamma trivs jag också, där har jag hundarna och jag kan ta mig hit och dit för att träffa vänner. Inte på samma sätt som hos pappa, det blir längre att åka för att träffa någon, men det spelar egentligen ingen roll.
Jag har en häst, som dock står väldigt långt bort, som jag rider så ofta jag kan.
Jag vet att jag har vänner som stöttar mig och alltid finns där.
Jag har alltså allt man kan önska sig :)"
Vilket alltså måste betyda att jag trodde man blev mindre när man var gammal och äldre om man var liten.
Om det skulle vara så skulle ingen dö av ålder, och man skulle få återuppleva samma liv igen, men kunna göra saker man inte gjorde senast man var så gammal.
Det finns mycket jag ångrar i mitt liv, det finns mycket jag önskar jag kunde göra ogjort, men tyvärr går inte det, jag kommer växa upp, bli gammal och dö, jag kommer inte bli mindre och kunna göra om mitt liv.
Än idag lever jag med val som jag gjort för mycket länge sedan. Än idag kan jag se tillbaka och önska att jag gjort annorlunda, att jag tagit en annan väg i livet. Än idag lever jag med vetskapen om att jag inte har vänner kvar i livet som jag önskat, men jag vet också att det är bådas fel att det blev som det blev, för man kan inte lägga skulden på bara en. Jag menar, för att förlora kontakten på ett eller annat vis måste ju båda ha gjort fel. Kanske inte i precis alla lägen, men i dom flesta.
Jag kan faktiskt stå för dom felen jag gjort, jag är inte stolt över dom, men jag kan ärligt bekänna dom.
Jag känner varenda dag en saknad, ett stort svart hål i mitt hjärta, det svarta hålet är av alla dom som lämnat mig, eller som jag lämnat. Men jag lever också varje dag med ett hopp, ett hopp om att det kanske kommer tillbaka.
Jag kanske kommer bli besviken, men jag har ändå ett hopp. Jag känner inte att allt är utom hopp.
Jag har idag en underbar familj, hemma hos pappa funkar det hur bra som helst och jag trivs verkligen med Pappa, Evelina och barnen. Det enda jag saknar är en hund. Jag har vänner i närheten av mig, en som bor bara på andra sidan gatan. Det är så skönt att ha vännerna nära.
Hemma hos mamma trivs jag också, där har jag hundarna och jag kan ta mig hit och dit för att träffa vänner. Inte på samma sätt som hos pappa, det blir längre att åka för att träffa någon, men det spelar egentligen ingen roll.
Jag har en häst, som dock står väldigt långt bort, som jag rider så ofta jag kan.
Jag vet att jag har vänner som stöttar mig och alltid finns där.
Jag har alltså allt man kan önska sig :)"
Ja...Vad säger man...
Sitter med gråten i halsen redan halvvägs,är det någonting HON lärt MIG
bara genom att födas så är det...
Ödmjukhet, känslighet...GRÅTENHET?...
Att faktiskt få visa hela mitt känsloregister.
Jag är stolt över det idag.
JAG ÄR STOLT ÖVER DIG ÄN IDAG
Jag gläds över DIN insikt.
Jag KÄNNER.
Tack Tova.
DU..............................!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar