Vägskäl...

Det finns vägskäl i livet.
Vi vet alla att de finns.

 När mitt STORA vägskäl i livet infann sig, så kan jag inte tacka HAN däruppe (jag tror nämligen inte på HONOM som de kristna idag gör). Jag kan bara tacka min egen tro på mig själv!
Förmätet? Ja kanske, men är det inte ett utslag av att äntligen ha funnit sin egen styrka, och inte bara gå efter vad andra vill och tycker?
Jag kommer aldrig klaga över de 15 år jag tillbringade med mina barns mor, de åren har till stor del format mig till den jag är idag. Jag har lärt saker jag inte vill vara utan, och de har visat vad jag vill undvika att vara i framtiden.
Efter de åren levde jag i cirka ett år ensam med mina barn och det var det mest lärorika år jag någonsin haft!
Jag fann ett lugn och en tro på att jag duger.
Den tron gav mig modet (som jag inte skulle haft annars) att visa den del av mig själv som är jag, mitt innersta jag, och det gav mig mitt livs kärlek.
Den dagen då jag lämnade en lapp i tvättstugan, då jag visste att Evelina skulle tvätta efter mig, hade jag den styrkan att göra det. Då hade jag äntligen tron på mig själv.
Vägskälet i mitt liv.

Jag är inte styrkan i ditt liv.
Du har din egen styrka.
Men jag finns där när du behöver mig.
Du är inte styrkan i mitt liv.
Jag är stark i mig själv.
Men när jag är svag finns du alltid där.

Vårat liv tillsammans, med vår familj, är det starkaste som finns...

Varning!!!

Som sagt...varning

Detta kan bli hur som helst, jag har sagt det redan i förorden.
Här kan ni få allt eller ingenting att fästa sig vid.

Från början:
04:50. klockeländet ringer.
Dusch...
Kläder...
Bil...
Jobb

Till 15:30!

Hem.
Mat (Som min älskade ((sjuka)) Fästmö lagat!)
Mys
lite vin
Och det är nu det händer:
20:00 på 4:an
Lördag kväll.
Kvällen är din!
Ok, tänkte jag, lite som årets hjältar...bla, bla, bla...( gillar det programmet också!)
OOOOh NO.
De slog till med stora släggan!
Och till mitt försvar vill jag bara säga att det är Tovas fel! ( var aldrig så här blödig innan jag fick mitt första barn)
Jag har storgråtit ikväll!
Jag menar verkligen STORGRÅTIT!!!
Jag har bölat så att de kan använda det de kan krama ur soffkuddarna till att kyla Fushimas exploderade kärnkraftverk!
Att äntligen få se dessa underbara människor som i sin vardag, bara för att de känner att det är det de brinner för, VILL göra en skillnad!
DET är stora människor.
Men detta är inte allt.
De behöver inte vara i 50 års åldern, ikväll har jag fått hopp om framtiden igen. Det finns underbara ungdomar som övertygar sin klass att det är viktigare att ge det vi sparat till klassresa för oss, till andra som behöver det bättre!
Det finns så många fler i varje program som hyllas som jag inte kan ta upp här.
Men vad ni gör:
Missa inte nästa program, för framtidstron...

Detta är ett program för oss som tror på människans storhet, i det lilla, utan baktankar om erkännande för sig själv...

Helt enkelt...

Framtidstro.

Jag tror