"Livet"

I den allmänna oordningen som skall beskrivas som "livet"...
Så måste jag säga att just nu så är jag löjligt lyckligt lottad.
Många förtretligheter och svåra episoder har förstås passerat, Kärlekar jag mist, äldre generationer som varit med att forma mig till den jag är, finns inte mer.
Vänner som kommit och ibland gått. Jag är ju trots allt över 50 år (ung).
Men med fantastiska människor i livet och en löjligt barnslig nyfikenhet på allt så kan jag lätt konstatera att jag älskar där jag är idag...
Jag känner mig för första gången på länge LUGN...
Skall göra ett litet försök till att förklara.

Som förälder så är barnen min första prioritet...
Skall de klara sig?
Skall de bli schyssta människor?
Kommer de att göra som jag försökt förmedla...eller gud förbjude...göra som jag gjort..
Där är jag LUGN idag.
De har visat sig vara vuxna nog att skapa sin egen framtid. Gå efter sina egna mål.
De har en empati för andra jag är stolt över och gör de val som är rätt för dem. Och ofta nog så verkar det fungera.
Lite sväller en faders hjärta.

Efter att de senaste åren fått möjligheten att få arbeta inom Krokoms kommun med ensamkommande, ett arbete som gett mig så många underbara erfarenheter och fått lära känna så många fantastiska människor som ger allt för sitt jobb, där jag har varit en liten del av det massiva arbete vi tillsammans skapat för de som ingenting haft när de kom hit...Den erfarenheten skulle jag inte vilja vara utan!
Nu jobbar jag på en gruppbostad...ett jobb som jag tidigare inte såg som ett arbete för mig.
Men vad otroligt glad jag är att jag tackade ja!
Nya människor, nya arbetskamrater.
Men samma glädje!
Där är jag också LUGN.

Jag trodde för några år sedan att jag inte skulle hitta kärlek igen...
Så fel jag hade.
Den kvinna jag lever med idag är Kärleken.
Hon är lika galen som jag.
Hon ger mig space när jag behöver, (och hon får lika mycket space tillbaks)
Vi kan sitta timmar i "wiskeyhörnan" och bara prata, om livet, vad som varit, hur vi känner, vad vi vill, drömmar, tankar, mål...ja, livet.
Lika gärna som vi kan ligga i soffan och delar en serie på tv.
Anette. du ger mig ett LUGN.
Men bäst ändå är när vi somnar tillsammans, nära, tätt...

Och jag får vakna på morgonen och ställa en kopp kaffe på nattygsbordet och säga "godmorgon älskling"

Jag är lyckligt lottad

Jag är lugn...

//KC